söndag 27 september 2009


Naturvetarstudenternas årsmöte dag 2 ska till att börja!

söndag 20 september 2009


Vi åker tunnelbana i köpenhamn. Svoosh!

fredag 18 september 2009


Jag och maria är framme i köpenhamn, nu paus i solig park efter givande besök på danska utbildningsdepartementet där vi pratat om studieavgifter och anmälningsavgifter och deras effekter i danmark. Snart ska vi träffa Bjarke från, DSF, danska motsvarigheten till SFS.

onsdag 16 september 2009

Avgifter i högskolan

I DNs huvudledare idag kan man läsa om något de kallar "onämnbara avgifter", regeringens förslag att införa anmälningsavgifter för studenter utanför EES gillas och det onämnbara de syftar på är att avgifter för svenska studenter.

Den svenska studentrörelsen, tillsammans med europeiska kollegor, har varnat för den smittoeffekt som avgifter för en grupp riskerar att få. Dvs att börja avgiftsbelägga en grupp leder väldigt lätt till avgifter för fler. När det gäller just studieavgifter så är det som vissa av kommentarerna på DN-ledaren säger att de svenskar som väljer att efter examen stanna i Sverige och arbeta indirekt betalar studieavgifter genom ett högt skatteuttag. Ska avgifter för svenska studenter införas måste skattesystemet ses över för annars kommer det inte bara vara bibliotekarier, arbetsterapeuter och sjuksköterskor som går back på sina studier. Ingenjörer, tandläkare och veterinärer riskerar att gå back de med och vad kommer då hända med motivationen att genomgå en högre utbildning? Och vad händer med kunskapsnivån i samhället?

Diskussionen om anmälningsavgifter är ändock intressant. Och att inte enbart begränsa avgifterna till utländska studenter kan ha sina poänger. Visst är det så att de utländska studenternas ansökningar är mer svårbehandlade och kräver mer administration och därmed blir dyrare. Men systemet blir lättare att utforma och administrera utan en massa undantag. Små avgifter för fler kan även leda till att stora avgifter för få kan undvikas och det är inte enbart utländska studenter som "okynnessöker" högskoleplatser. Det gör svenska studenter med. Jag ser heller inte att en öppning för anmälningsavgifter skulle vara att "rucka på principen om fri utbildning". Att betala för administration är en sak och för utbildning en annan.

fredag 4 september 2009

Studieavgifter på Irland

Läser i senaste numret Internationellt om högskolan från Högskoleverket att Irland med allra största sannolikhet kommer att införa studieavgifter för samtliga studenter från september 2010. Orsaken till omsvängningen är den finansiella krisen som har drabbat Irland bra mycket hårdare än många andra länder och nu har man kommit fram till att skattebetalarna inte längre har råd att finansiera den högre utbildningen.

Det är en sorglig slutsats men kanske inte så oväntad. Irland hade avgifter för samtliga fram till mitten av 90-talet då man valde att ta bort dem och låta den högre utbildningen vara fri för inhemska studenter. Det är trist att man inte behåller den linjen då landet förmodligen nu har som störst behov av att människor ska kunna välja att läsa några terminer på högskolan, för att rida ut den värsta stormen, och komma ut stärkta när arbetsmarknaden väl vänder.

Förslagen som förs fram på Irland nu är även rätt så bakvända. Studieavgifterna föreslås kunna se ut på en mängd olika sätt, antingen - regelrätta studieavgifter som man betalar per termin/år, eller - en avgift man betalar när man blir klar, vid examination (vilket bara borde leda till att folk väljer att inte bli klara...), och som tredje förslag - en extra skatt som de som utbildat sig får betala när de kommit upp i en viss lönenivå, värnskatt alltså.

Jag gillar inte studieavgifter, varken för inhemska eller för för studenter från andra länder och jag har svårt att se hur högre avgifter på kunskap och utbildning kan vara vägen att gå i dagens kunskapsekonomi. Vår svenska regering säger ofta, och får gehör för, att för att stimulera arbete så bör vi sänka skatterna på det, det som är billigt blir det mer efterfrågan på och fler får tillgång till det. Varför görs inte samma slutsats när det gäller utbildning? Är det innovation och kunskapsintensiva företag och tjänster vi ska konkurrera med, varför ska vi då göra det så mycket svårare för medborgarna att skaffa sig verktygen för att vara en del av kunskapsekonomin?

torsdag 3 september 2009

Lägre krav på tekniska utbildningar

Vissa lärosäten med tekniska och naturvetenskapliga universitetsutbildningar väljer att sänka förkunskapskraven för att fler studenter ska vara vara behöriga och kunna söka. Lärosätena menar att det är viktigare med motivation än med förkunskaper. I mångt och mycket har de nog rätt, en motiverat student lägger ner mer tid och anstränger sig mer än en som inte är lika pepp på sina studier. Men samtidigt säger de att de själva självklart får lägga ner mer tid på att se till att alla studenter kommer "ikapp". Jag kan inte hjälpa att tänka att det är något galet med att högskolorna ska behöva göra gymnasieskolornas jobb. Samhället i stort och vårt näringsliv har behov av en välutbildad arbetskraft och det behövs många med naturvetenskaplig och teknisk utbildning men vi lyckas inte locka tillräckligt många att faktiskt läsa de ämnena. Är då lösningen att förenkla?

Jag läste någonstans en intressant slutsats som sa att ju högre välstånd ett samhälle når desto lägre blir intresset i befolkningen för att tillgodose sig med en hög teknisk kompetens, man använder gärna en iPod men är ointresserad av hur den har tagits fram och kan utvecklas vidare. Slutsatsen känns lite fatalistisk och jag hoppas att den inte stämmer men nått ligger det nog i att merparten av studenterna på många av våra tekniska masterprogram kommer från inte allt för välbeställda asiatiska länder. Är det ett tecken på bekvämlighet när svenskar i stort väljer att inte läsa en naturvetenskaplig utbildning eller har vi bara blivit mer intresserade av samhället vi lever i för att ett större välstånd ger oss ett större utrymme att fundera på det?

Hur som så kommer de lägre förkunskapskraven ställa mycket högre krav på lärarna och jag hoppas att de har tid och resurser att möta en klass med allt mer skiftande förkunskaper.