Läser i senaste numret
Internationellt om högskolan från Högskoleverket att Irland med allra största sannolikhet kommer att införa studieavgifter för samtliga studenter från september 2010. Orsaken till omsvängningen är den finansiella krisen som har drabbat Irland bra mycket hårdare än många andra länder och nu har man kommit fram till att skattebetalarna inte längre har råd att finansiera den högre utbildningen.
Det är en sorglig slutsats men kanske inte så oväntad. Irland hade avgifter för samtliga fram till mitten av 90-talet då man valde att ta bort dem och låta den högre utbildningen vara fri för inhemska studenter. Det är trist att man inte behåller den linjen då landet förmodligen nu har som störst behov av att människor ska kunna välja att läsa några terminer på högskolan, för att rida ut den värsta stormen, och komma ut
stärkta när arbetsmarknaden väl vänder.
Förslagen som förs fram på Irland nu är även rätt så bakvända. Studieavgifterna föreslås kunna se ut på en mängd olika sätt, antingen - regelrätta studieavgifter som man betalar per termin/år, eller - en avgift man betalar när man blir klar, vid examination (vilket bara borde leda till att folk väljer att inte bli klara...), och som tredje förslag - en extra skatt som de som utbildat sig får betala när de kommit upp i en viss lönenivå, värnskatt alltså.
Jag gillar inte studieavgifter, varken för inhemska eller för för studenter från andra länder och jag har svårt att se hur högre avgifter på kunskap och utbildning kan vara vägen att gå i dagens kunskapsekonomi. Vår svenska regering säger ofta, och får gehör för, att för att stimulera arbete så bör vi sänka skatterna på det, det som är billigt blir det mer efterfrågan på och fler får tillgång till det. Varför görs inte samma slutsats när det gäller utbildning? Är det innovation och kunskapsintensiva företag och tjänster vi ska konkurrera med, varför ska vi då göra det så mycket svårare för medborgarna att skaffa sig verktygen för att vara en del av kunskapsekonomin?