En del av mig har avlägsnats. Närmare bestämt en visdomstand. Och med det har jag nästan nått slutet på mitt
sverigebesök,
snyft. Men jag har hunnit med en massa! Två tandläkarbesök, varav det första, igår, återställde den tand som jag tappade en del av i
Barcelona och det andra, idag, som berövade mig den visdomstand som var på väg att växa ut genom kinden, och det gjorde inte alls ont!! Jag har varit jätterädd för visdomständer, särskilt de som dyker upp i min mun. Rädslans ursprung består i att min kära pappa berättat om hur han var tvungen att dela upp en av sina i flera delar för att dra en del i taget då rötterna som en komplicerat sladdhärva slingrat sig runt varandra å tandnerven, å jag är/var helt övertygad om att komplicerade tändrötter sitter i generna! Men nu är min tand dragen, det fanns ingen rothärva och det gjorde inte alls ont!! Varken vid bedövning eller ingrepp, jag imponeras av den skickliga vård som finns!
Men tandläkaren är inte den enda jag träffat, David har självklart träffats massor! å sen blev det fest i lördags med Ida,
Kicki, Lisa å
Ani som tagit sig hela vägen från
Sthlm! Det var så underbart att träffa dem! Det är gött att vara utomlands, upptäcka nya vänner å nya städer landskap men de som är närmast är ändå närmast! Vad skulle jag göra utan mina underbara vänner?
Sen har jag förgäves försökt träffa de karaktärer som befolkar den bok som skolan säger att jag ska läsa. Vi läser en del
frankofon litteratur å nu håller vi på att ta oss igenom en novellsamling som inte är helt lättillgänglig, språket är stundom så poetiskt å litterärt så jag inte vet om det är dröm, dikt eller verklighet som skildras.
Nu ska jag se om jag kan röra på min halvdomnade tunga utan att använda händerna.