Ung idag 2008

Ungdomsstyrelsen har släppt en ny rapport, "Ung idag 2008" Eva lyfter en något mycket märkligt i den, läs!

Död detektiv

Jag började när jag bodde i Aix-en-Provence att gå morgonpromenader, nästan varje morgon innan frukost tas en rask promenad, oerhört uppfriskande. Denna vana har fått stryka lite på foten under semestern men nu när jag långsamt börjar få tillbaka något som kan kallas rutiner har jag börjat igen. Den rutt jag nu trampar varje morgon går genom Norra Kyrkogården i Norrköping och där passar jag på att läsa när jag passerar gravstenarna vem som dött och vad denna person har jobbar med. Jag blir jättenyfiken när det står "Köpmannen" å sen namnet på graven! Vad har han (för det är så gott som alltid en han) handlat med? Spännande kryddor och tyger med Indien eller papper och snus med grannbyn? Eller "Tjänstemannen i ASEA". Och ännu mer nyfiken blir jag när det står "Detektiv". Det är klart det koolaste yrket jag hittat hittills på gravsten! Tänk om det ligger en okänd Sherlock i myllan jag trampar varje morgon! Mest påfallande är dock ett annat epitet som är det absolut vanligaste på gravstenarna, nämligen "Maka". Inte lika nervpirrande som detektiv men klart mer tankeväckande. Tänk att så många kvinnor definieras för eftervärlden i förhållande till sin make och inte som en egen person.

Ett nytt jag?

Jag börjar smått undra om jag har blivit sjuk. Man kan nästan säga att jag har haft semester sedan mitten på januari och det kan ha satt sina spår. Särskilt med tanke på att att min vardag innan denna period inte på något vis har kunnat liknats vid semester. Eller, semester är förmodligen fel ord i de två ovanstående meningarna, mer eller mindre självvald sysslolöshet kanske passa bättre in. Denna sysslolöshet är i högsta grad relaterad med mina tankar om min eventuella sjukdom, som kan benämnas som mild apati. Jag har nämligen inget inkomstbetingade jobb spikat i höst och jag är inte det minsta orolig eller uppjagad över det, inte likt mig! Denna sinnesstämning i jämförbar situation har inte infunnits hos mig sedan jag gick på gymnasiet och fortfarande levde mer eller mindre på mina föräldrar och alltså inte hade några dyra räkningar att betala och alltså inte hade någon anledning att stressas över att inte ha jobb.
Jag går runt i någon " det löser sig"-bubbla. Eller så har jag fallit till föga för tanken eller bekvämligheten att det kommer lösa sig då David flyttar upp och att tid är viktigare än pengar. Men attans vad lätt det är att tappa bort sig själv ibland.

Egentligen är nog kärnan till min känsla att jag borde vara oroad över att jag eventuellt inte kommer klara hyran själv i höst en feministisk tanke om att jag inte vill vara ekonomiskt beroende av någon. Om jag inte har ett jobb kommer jag förmodligen få det ekonomiskt jobbigt i höst och därför borde jag vara oroad och då jag inte är det oroas jag över att jag inte är mer oroad. Eller så är jag bara uttråkad och längtar tills universitetet drar igång nästa vecka, till Stockholm och mina vänner och till allt annat som jag varit ifrån allt för länge. För egentligen betyder det ju kanske bara att jag kommer ha mer tid till studier, uppdrag och vänner och varför ställer jag krav på mig att klara en hyra själv som jag inte kommer behöva klara själv? Eller är det just den tanken, att jag inte behöver kunna klara mig själv, som gör att så många kvinnor i parförhållanden lyckas sämre i sina karriärer än sina de kvinnor som väljer att leva som singlar?

To much...

...ledighet will kill you! Jag börjar bli så trött på att vara ledig, det leder till passivisering av tanken och själen för att inte glömma kroppen, initiativförmågan och säkert något mer som jag inte ens känner till att jag har tappat längre, kan vara minnet. Är nog min räddning att universitetet börjar nästa vecka och att jag förhoppningsvis får börja med mitt uppdrag för Skill, ska utföra en intervjustudie på ungdomar för att undersöka deras attityder till hbt-personer, ska bli sjukt kul. Även det påbörjas förhoppningsvis nästa vecka.

Annars har jag samlar lite på roliga skyltar, kan sägas att jag är inspirerad av den utställning som var i Kungsträdgården i somras. Här kommer några exemplar av mina fynd.


jag trodde att det var bilar å industrier å sånt som förorenade och att hundar kanske smutsade ner om de bajsade på gångstigen men jag har tydligen fel, eller?



charmig "betalningsautomat" för att betala sin parkering vid skagshamn norr om övik, bara lägga pengarna i sparbössan!




korv som varken innehåller eller får ätaren att begå någon otäck synd?

En skylt som inte förevigades med som ändå ledde till muntra skratt var "Småtuttebadet" vid Sandviken. Jag vet iallafall minst en som får bada där :)

Tillbaka

Oj, länge sen jag var här. Har haft semester på mer än ett plan tror jag. Hur som är jag tillbaka i Sverige sen drygt tre veckor och om ca två veckor är jag tillbaka i Stockholm för att påbörja det som ska bli min sista? termin på universitetet, ska bli sjukt kul.

Idag hade jag å in ordförande Eva möte för att planera lite inför närmast kommande styrelsemöte. Därmed tror jag att det har påbörjats nu, det vill säga det allvaret eller det riktiga eller bara det som är slutet på semestern och det som innebär nya krav, utmaningar, rutiner och vardag. Är inte en dag för sent.