Kårobligatoriet

Det är mycket tal om kårobligatoriet i dagarna, många förfäras över den låga summa som kårerna ska klara sig på och jag håller med, den är låg. Men samtidigt, att obligatoriet avskaffas kan inte vara annat än rätt. Ola Möller sätter huvudet på spiken

En förening ska alltid kunna motivera sin existens och kunna motivera sina
medlemmar att vara medlemmar. Om inte en förening, ett
parti eller ett fackförbund kan motivera människor att vara med i
organisationen anser inte jag att organisationen har något berättigande.

Jag håller helt med, jag har aldrig lockats av ngn form av kåraktivitet och mest sett kårerna som ett centrum för allmänt studentikost nörderi. Det är så klart inte sant, kårerna gör väldigt mkt bra, inte minst att de ser till att studenter finns representerade i beslutande organ inom högskolan. Synd bara att jag förstod det så sent. Den bild jag hade av kåren gjorde att en mer nyanserad en bild inte trängde fram. Då jag aldrig varit ngn föreningsräv sökte jag inte heller upp vad kåren var bakom, i mitt tycke, fåniga pubkvällar som fick mig att tänka på högstadiediskon, men med alkoholförsäljning. Jag hoppas och tror att en avskaffat obligatorium kommer få kårerna att på ett bättre sätt kunna visa vad de är bra för, helt enkelt för att de måste då pengarna kommer inte komma per automatik. Visst, studenter är en grupp med lite pengar och att ens en knapp majoritet av studenterna kommer att motivera sig till att lägga pengar på en kåravgift kan ses som utopiskt.

Men ingenting är omöjligt och jag hoppas att lärosätena kommer att inse att en fristående och stark kår kan vara en konkurrensfördel i jakten på nya studenter. Ett bra studentinflytande höjer kvalitén på utbildningen och säkrar att studenterna varken ses som kunder i en akademikerfabrik eller enbart som varor som ska förfinas och göras till god och effektiv arbetskraft.