Avgifter i högre utbildning

På DN-debatt skriver idag Lars Leijonborg om hur kvaliteten i högskolan ska höjas. Ett metod för detta är att införa avgifter för studenter för tredje land, dvs de studenter som kommer från ett land utanför EES som söker sig till Sverige för högre studier. Ett annat förslag för att öka kvaliteten är att öka internationaliseringen av den svenska högskolan. Är det bara jag som anser att dessa två metoder är direkt motsägelsefulla? Avgifter är ingen garanti för högre kvalitet, särskilt som det inte finns någon garanti för att pengarna faktiskt kommer att komma högskolorna till det. Sen är det tveksamt om det är så lönsamt att införa avgifter då avgifter även kräver en massa extra administration och om kostnaden för administrationen kommer täckas av avgifterna är inte så säkert.

Däremot instämmer jag till fullo med Leijonborgs uttalande om att "Högskolan är ingen AMS-åtgärd". Satsningar på utbildning är rätt i hög- som låg-konjuktur, men inte som en åtgärd för att sopa undan arbetslöshet och därmed tillsätta än fler platser utan att ge samma tillskott i resurser.

Kvaliteten i högskolan behöver höjas, bland annat genom mer undervisningstid för studenterna och ökade möjlighet till praktik. Men kvaliteten höjs inte genom att vi börjar rekrytera studenter efter storleken på plånboken istället för deras kompetens.